Lovisa och sjöfarten

Lovisa sjöfartsmuseum på det gamla hamnområdet vid Skeppsbron drivs av Stiftelsen för Lovisa Sjöfartshistoria. Museet är byggt i stil med de gamla saltbodarna från 1700- och 1800-talen. Den 100 år gamla bogserbåten Onni och sektorfyren, som finns på området, tillhör även stiftelsen.

Lovisa har varit en sjöfartsstad ända sedan grundläggningen 1745. Stadens sjöfarthistoria, som presenteras i museet, är spännande och värd att bekanta sig med. Segelsjöfartstiden sträcker sig över de första 170 åren. Redarfamiljerna i staden ägde under den här perioden över 200 segelfartyg för utrikessjöfart. De flesta av dessa var byggda på egna varv. På utresan lastade man mest timmer medan salt från Portugal och medelhavshamnarna var den övervägande importvaran.

De första ångfartygen anlöpte Lovisa i medlet av 1800-talet. År 1926 inledde Ragnar Nordström sin rederiverksamhet, som pågick i 44 år. Rederiet var på sin tid ett av Finlands största familjeägda rederibolag och dess fartygslista omfattar 71 olika fartyg.

Under skeppsbyggnadsperioden på 1700- och 1800-talen byggdes fartyg av trä på två skeppsvarv. Efter andra världskriget återupptogs skeppsbyggandet tack vare krigsskadeståndsersättningarna. Fartyg byggdes sedan i Valkom till 1980-talet.

Stiftelsen för Lovisa Sjöfartshistoria bedriver även forsknings- och publikationsverksamhet. Publikationer utgivna av stiftelsen säljs i museet och här i webbutiken.